{"id":5971,"date":"2017-01-26T23:01:44","date_gmt":"2017-01-26T23:01:44","guid":{"rendered":"http:\/\/www.saramoller.com\/?page_id=5971"},"modified":"2023-12-13T17:20:04","modified_gmt":"2023-12-13T17:20:04","slug":"text","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/www.saramoller.com\/?page_id=5971","title":{"rendered":"TEXT"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sara M\u00f6ller | Recension i omkonst<\/strong><\/p>\n\n\n\n

” \u00d6msinta former fyller rummen p\u00e5 Galleri Thomassen n\u00e4r leran f\u00e5r st\u00e5 i centrum. Sara M\u00f6ller arbetar med stengods och porslin som med en matt glasyr skapar ett kroppsligt m\u00f6te. \u00d6gat inbillar sig en synlig puls och handen en levande v\u00e4rme i m\u00f6tet med materialet. Skulpturerna st\u00e5r p\u00e5 st\u00e4llningar och bord med tunna ben av patinerat st\u00e5l, de h\u00e4nger i sn\u00f6ren eller v\u00e4xer sig upp ur golvet. Draperat tyg f\u00f6ljer ibland mjukt intill.”<\/em><\/p>\n\n\n\n

L\u00e4s recensionen <\/strong>h\u00e4r<\/a><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n


(SE)
Beckers konstn\u00e4rsstipendium 2013<\/strong>
Beckers konstn\u00e4rsstipendium om 150 000 kronor \u2013 som i \u00e5r utdelas f\u00f6r tjugo-sjunde \u00e5ret i f\u00f6ljd \u2013 tilldelas 2013 Sara M\u00f6ller som \u00e4r f\u00f6dd 1982 i V\u00e4xj\u00f6 och som \u00e5r 2009 utexaminerades fr\u00e5n HDK \u2013 H\u00f6gskolan f\u00f6r design och konsthantverk i G\u00f6teborg.

Juryns motivering<\/strong>
Den konstn\u00e4rliga utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Sara M\u00f6ller \u00e4r den fuktiga lerans synnerligen funktionsbefriade m\u00f6ten med andra material. M\u00f6ller kn\u00e5dar, modellerar, m\u00e5lar och br\u00e4nner sin egensinniga v\u00e4rld och ympar densamma med tr\u00e4, textil, akvarell och metall. Det M\u00f6ller utf\u00f6r \u00e4r en keramisk konstn\u00e4rlig uppt\u00e4ckts-f\u00e4rd fylld av n\u00e4rvaro och k\u00e4nsla. Hennes verk \u00e4r lika ofta h\u00e4ngande som st\u00e5ende, de \u00e4r alltid kroppsliga och stundtals l\u00e4tt surrealistiska. M\u00f6llers objekt avsl\u00f6jar en stor lyh\u00f6rdhet inf\u00f6r materialens m\u00f6jligheter \u2013 hon skapar amorfa objekt, fyllda av kunskap, koncentration och slump i en vacker symbios, som f\u00f6rh\u00f6jer v\u00e5r upplevelse av v\u00e4rlden.
I F\u00e4rgfabrikens vackra sal har Sara M\u00f6ller arrangerat sina objekt p\u00e5 sv\u00e4vande och st\u00e5ende fur; en stor speglande spelplan d\u00e4r varje enskildhet s\u00f6ker sin relation. In och ut, upp och ned, tungt och l\u00e4tt, mjukt och h\u00e5rt, i en lekfull r\u00f6relse mellan stort och sm\u00e5tt. Sara M\u00f6ller tilldelas Beckers konstn\u00e4rsstipendium 2013 om150 000 f\u00f6r att hon med sin intuitiva beg\u00e5vning spr\u00e4nger keramikens gr\u00e4nser och f\u00f6r att hon ledigt f\u00f6rflyttar sig och sina material in i en regelbefriad zon fylld av konstn\u00e4rlig intelligens.

F\u00f6r juryn \/ M\u00e5rten Castenfors<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

“About the gaze – Critical or longing?”<\/a><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Ashik Zaman \/ C-Print \/ 2020 \/ <\/a><\/strong><\/p>\n\n\n\n

SE
Om blicken \u2013 kritisk eller l\u00e4ngtande? <\/strong><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag l\u00e4mnar Sara M\u00f6llers utst\u00e4llning en f\u00f6rsta g\u00e5ng, samlar jag genast mina b\u00e4sta mobilbilder och skickar dem med expressleverans till Wien och mer specifikt till en v\u00e4n som inte tidigare \u00e4r bekant med hennes konstn\u00e4rskap. Det \u00e4r en av de d\u00e4r<\/em> personerna som en m\u00e5h\u00e4nda har varit mer intimt f\u00f6rknippad med i det f\u00f6rflutna och vars ord i efterdyningarna av en tidigare bindning <\/em>v\u00e4cker en s\u00e5dan nyfikenhet och varsamt begrundande som \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat. Denne ber\u00f6mmer s\u00e5som v\u00e4ntat Saras konst men tillskriver den utan n\u00e5gon till synes v\u00e4rdering epitetet v\u00e4ldigt feminin<\/em>. Detta griper tag i mig och s\u00e4tter fart p\u00e5 tankeverksamheten eftersom jag sj\u00e4lv som f\u00f6ljt hennes konstn\u00e4rskap \u00f6ver \u00e5ren, ibland p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll och ibland p\u00e5 arml\u00e4ngds avst\u00e5nd aldrig t\u00e4nkt tanken. Meret Oppenheims ikoniska skulptur Ma gouvernante \u2013 My Nurse \u2013 Mein Kinderm\u00e4dchen <\/em>eller Louise Bourgeois Arch of Hysteria<\/em> av samma dignitet framst\u00e5r som feminina verk eller verk som b\u00e4r feminin pr\u00e4gel<\/em>. Saras verk har snarare ofta f\u00f6refallit k\u00f6nl\u00f6s p\u00e5 samma s\u00e4tt som Bourgeois spindlar ocks\u00e5 f\u00f6rr\u00e4diskt g\u00f6r vid f\u00f6rsta anblick innan man inser att de i sj\u00e4lva verket gestaltar moderlig styrka och reproduktiv kraft och d\u00e4rmed sl\u00e5r h\u00e5l p\u00e5 villfarelsen om det icke-bin\u00e4ra. \u00c4r man hemma bland popul\u00e4rkulturella kultreferenser kan de d\u00e4r spindlarna vidare te sig som finkonstens reinkarnation av j\u00e4ttekvinnan i l\u00e5gbudget sci-fi-filmen Attack of the 50 Foot Woman. <\/em>Jag t\u00e4nker ett slag p\u00e5 hur blicken<\/em> p\u00e5 abstrakta och amorfa skulpturala former som dem i utst\u00e4llningen p\u00e5verkas av innenoende f\u00f6rdomar och f\u00f6rsp\u00e4nningar som avg\u00f6r huruvida fr\u00e5ga \u00e4r om former som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n florans v\u00e4rld eller som ist\u00e4llet vilar p\u00e5 n\u00e4rvaro av den k\u00f6nade m\u00e4nniskokroppen.<\/p>\n\n\n\n

I\nsammanhanget noterar jag f\u00f6r egen del att ett \u00e5terkommande inslag i\nutst\u00e4llningen f\u00f6r mig tycks vara den falliska formen, som speglar det manliga\nk\u00f6net, vilken uppenbarar sig i Saras akvareller s\u00e5v\u00e4l som i skulpturala\ninstallationer. Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att det s\u00e4kert \u00e4r en impuls som jag delar\nmed m\u00e5nga andra att utg\u00e5 fr\u00e5n att fallosen i konst av en kvinna s\u00e4kert utg\u00f6r\nett feministiskt statement; en kommentar om k\u00f6nskampen och den otillb\u00f6rliga\nmanliga utbredningen samt ett motst\u00e5nd och str\u00e4van efter fallisk nedg\u00e5ng i\nsamh\u00e4llet. Detta vore att godtyckligt anta en feministisk blick <\/em>som p\u00e5talar ett motst\u00e5nd mellan kroppar snarare \u00e4n  attraktion (inte f\u00f6r att varken det ena eller\nandra utesluts av utst\u00e4llningens titel; Om l\u00e4ngtan<\/em>).\nVad s\u00e5dan f\u00f6rutfattad f\u00f6rest\u00e4llning emellertid \u00e4r talande om och som f\u00f6rtj\u00e4nar\natt s\u00e4ttas under lupp, \u00e4r ett slags f\u00f6rtryck mot att fallosen likv\u00e4l bara kan\nf\u00e5 tala om kvinnlig lust<\/em> och uppskattning f\u00f6r det manliga k\u00f6net och dess\negenskaper. Detta skulle man nog kunna kalla en kvinnlig blick,<\/em> inte en feministisk s\u00e5dan, utan bara r\u00e4tt och sl\u00e4tt en\n(heteronormativt) kvinnlig blick. Det f\u00e5r \u00e4nda s\u00e4gas att det \u00e4r ett faktum att\nSaras skulpturala kroppar mer \u00e4n i bara enstaka fall f\u00f6rekommer i par; antingen\ni intim kroppslig f\u00f6rening (d\u00e4r den ena kroppen framst\u00e5r som fallisk och med\ntestiklar som bihang) eller i vart fall i tydlig kroppsligt samspel.<\/p>\n\n\n\n

 I ett fall i utst\u00e4llningen,\nf\u00f6r verket  Alla separationer \u00e4r sammanbundna<\/em>\ntanken till Br\u00e2ncu\u0219is The Kiss <\/em>som pr\u00e4glas av p\u00e5taglig rar och oskuldsfull humor utan n\u00e5gra anslag av\nhumor och ironi. Humorn i Saras verk \u00e4r bitigare i ljuset b\u00e5de av titeln och\nden manslika kroppens proportioner. I fr\u00e5ga om humor och den k\u00f6nade blicken <\/em>p\u00e5 fallosen i konst s\u00e5 sl\u00e5r det mig av erfarenhet att den manliga blicken <\/em>p\u00e5 fallisk konst av m\u00e4n ofta tycks f\u00f6renad med just mycket humor och\nburdushet, vare sig fr\u00e5ga \u00e4r om  Paul\nMcCarthys Tree <\/em>eller fallosen i konsten av den konstn\u00e4r som\nkanske \u00e4r n\u00e4rmast besl\u00e4ktad med Sara i Sverige; Per B Sundberg, som sj\u00e4lv\nbeskrivit den falliska formen i sin konst som burlesk<\/em>. Jargongen och\nhumorn tycks i m\u00e5nga fall ligga i fallosens frig\u00f6relse; k\u00f6r-ut-den-i-det-fria-och-l\u00e5t-den-f\u00f6rh\u00e4rligas<\/em>. I en ytterligare av Saras kroppsliga\nf\u00f6reningar, Dressy<\/em>r,\n<\/em>lyser fallosens frihet emellertid\nmed sin fr\u00e5nvaro d\u00e5 den manslika kroppen ist\u00e4llet f\u00f6rekommer bunden och tyglad\nmed rep och i en f\u00f6rsvagad st\u00e4llning i relation till sin motpart. Om titeln \u00e4r\nen ledning f\u00f6r fantasin, framst\u00e5r det som att den ena kroppen ska skolas av den\nandra och att kropparnas intimitet och relation \u00e4r villkorad av och underkastad\ndominans. F\u00f6rdelen tycks \u00e4gas av den kvinnligare kroppen av de tv\u00e5. Det blir\nom\u00f6jligt f\u00f6r mig att inte t\u00e4nka p\u00e5 den ledande feministiska konstn\u00e4ren Valie\nEXPORTS t\u00e4nkv\u00e4rda performance From\nthe Underdog File <\/em>i vilken hon\nrastar sin partner, konstn\u00e4ren Peter Weibull som en hund p\u00e5 alla fyra, p\u00e5 \u00f6ppen\ngata i Wien. I det i utst\u00e4llningen centrala verket Den s\u00e5rade divan<\/em>\nst\u00e5r fallosen reslig och p\u00e5 uppg\u00e5ng men har genomg\u00e5tt samma materiella\nbehandling att sp\u00e4nnas fast och l\u00e5sas genom rep. Jag kommer h\u00e4r att t\u00e4nka p\u00e5 det\nkvinnocentriska talspr\u00e5ket Hell hath no\nfury like a woman scorned <\/em>som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n William Congreve\u2019s drama fr\u00e5n\n1697. Jag ler f\u00f6r mig sj\u00e4lv och bed\u00f6mer att humorn \u00e4r alldeles fullbordad.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r min v\u00e4n s\u00e5g\nverket Appendix <\/em>p\u00e5 en av mobilbilderna kallade han det f\u00f6r \u201den gravid\nVenus\u201d p\u00e5 ett s\u00e5tt som indikerade att det borde te sig sj\u00e4lvklart \u00e4ven mig. Det\nvar det dock inte och kanske borde jag ha varit mer uppm\u00e4rksam p\u00e5 verkets form.\nI ljuset av dessa ord b\u00f6rjar jag emellertid, d\u00e5 jag \u00e5terv\u00e4nder till\nutst\u00e4llningen en andra g\u00e5ng, att se fertila former och anspelningar p\u00e5\nreproduktiva f\u00f6reteelser och reproduktivt samspel. De fundamentala inre\nsystemen som villkorar livet sj\u00e4lvt blir allt tydligare och vitala organ, vare\nsig hj\u00e4rtat, lungor och njurar, ut\u00f6ver enbart de reproduktiva organen, f\u00e5ngar\nblicken fr\u00e4mst i hennes akvareller. \u201cI didn\u2019t come out of your ribs, you came\nout of my vagina\u201d, sa n\u00e5gon en g\u00e5ng vilket jag aldrig gl\u00f6mt eftersom det \u00e4r s\u00e5\ngenialiskt och sant. Jag gillar det och gillar att detta betonas i politiskt\nskeva och bak\u00e5tdrivna samh\u00e4llstider. Tanken av livet som ess\u00e4nsen av en\nhuvudsakligen allest\u00e4des n\u00e4rvarande kvinnlig och i b\u00e4sta fall alltj\u00e4mt stigande\nkraft \u00e4r god och k\u00e4nns mycket passande i utst\u00e4llningen. G\u00e4llande blicken som\njag med viss m\u00f6da \u00e4gnat tanke, s\u00e5 t\u00e4nker jag att den nog \u00e4nd\u00e5 sammantaget \u00e4r b\u00e5de<\/em>\nkvinnlig och <\/em>feministisk.<\/p>\n\n\n\n

Ashik Zaman<\/strong>
\/ This text written by C-print’s editor-in-chief is Ashik Zaman is due in an upcoming catalogue by Sara M\u00f6ller. \/

https:\/\/www.c-print.se\/post\/about-the-gaz<\/em>e-critical-or-longing<\/a><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Leif Holmstrand, 2018<\/em> <\/strong>(SE)<\/p>\n\n\n\n

Hybrider och Ympningar<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det amorft organiska och valn\u00f6tsveckiga i Sara M\u00f6llers arbeten antyder en st\u00e4ndigt oavslutad utsaga, potentiellt evig utstr\u00e4ckthet: ett alternativt biologiskt universum byggs ut, varelse f\u00f6r varelse, anhopning f\u00f6r anhopning. <\/p>\n\n\n\n

Mjuka och r\u00f6rliga mollusker\ngestaltas mots\u00e4gelsefullt i h\u00e5rda material. De sl\u00e5r \u00f6ver i\nkoralldjursanhopningar, keramiska hem f\u00f6r polyper, dock sl\u00e4ta, i regel\nickeperforerade; inga sm\u00e5 \u00f6ppningar f\u00f6r sp\u00f6korganismer som med sitt t\u00e4nkta\nlevande framdrivit detta fysiska och skulpturalt n\u00e4rvarande n\u00e5gonting<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Men det cellul\u00e4ra, v\u00e4xande,\nhornbildande, mineralskiktbyggande samsas med andra essenser, ofta av\nobegripligt praktisk karakt\u00e4r. Ett objekt kan efter en stunds v\u00e4ntan \u00f6verraska\nbetraktaren med absurd funktionalitet, visa sig vara redskap och inte\nskelettdel (eller b\u00e5de och). <\/p>\n\n\n\n

Pensel. Bestick. K\u00e4pp att\nr\u00f6ra runt med. K\u00e4rl att f\u00f6rvara i. Trasa att torka av med. Skr\u00e4p och skadade\nrester efter att verktygen gjort sitt eller de levande organismerna gjort sitt\nger en m\u00f6rk f\u00f6rfallstyngd \u00e5t de levande dioramorna, livsdekoren, scenbilderna.\nSk\u00e4rvor och sprickor. P\u00e5g\u00e5ende geriatriskt definierade processer i sj\u00e4lva\nkonstobjekten.<\/p>\n\n\n\n

Motsatsparet natur\/kultur g\u00e5r\nlustfyllt s\u00f6nder och bildar nya konstellationer, mer nyanserade, mindre\nbegripliga f\u00f6r det rationella spr\u00e5kets v\u00e4rld. <\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r vaknar mystikern i\nbetraktarpositionen. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte hemfalla \u00e5t sekulariserad, samtida\nschamanism d\u00e5 den ceremoniella, rituella aspekten av verktyg som levande\n(besj\u00e4lade?) objekt \u00e4r s\u00e5 pockande. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4r inte dessa tunga, h\u00e5rda,\nspr\u00f6da, l\u00e5nga, tjocka knubbiga, sk\u00e4rviga, keramiska, textila, metalliska\nf\u00f6rem\u00e5l ocks\u00e5 rekvisita? Och vilken sorts handling skulle de kunna frammana, om\ninte en psykedelisk, en som l\u00e5ter medvetenhetens blick genomfalla den fysiska\nexistensen f\u00f6r att vidga\/\u00f6ppna subjektet, och inte bara l\u00e5ta det studera sin\negen f\u00f6rtr\u00e4fflighet?<\/p>\n\n\n\n

Hybriden och ympningen som\ntankemodeller och metoder. Det parningssammanfl\u00e4tande och celldelande \u00e5 ena\nsidan, det Frankensteinskt sammantr\u00e5cklade \u00e5 den andra. Vi skulle med anledning\nav denna dikotomi kunna tala om det performativa f\u00f6rst\u00e5tt som sammanblandning\nav rekvisita, scenografi, protes och lem, men vi l\u00e4mnar det f\u00e4ltet antytt och\n\u00f6ppet f\u00f6r \u00f6ga och tanke. <\/p>\n\n\n\n

Hybriden: Det genetiskt olika\ntar sig r\u00e4tten att blanda sina tillg\u00e5ngar, och en ny v\u00e4g \u00f6ppnar sig,\nbiologiskt, materiellt, mentalt. Reproduktionens och mutationens dialektik\nspeglad i skulpturens praktik. Det \u00e4r lika mycket metod som forskningsf\u00e4lt, det\n\u00e4r orent och s\u00f6kande, men p\u00e5 sitt eget parasitisk-cykliska s\u00e4tt konsekvent. <\/p>\n\n\n\n

Ympningen: Det ena lever i\noch genom det andra, p\u00e5tvingad symbios rik p\u00e5 m\u00f6jligheter. Lyckade levande\nassemblage. Bra skulptur.<\/p>\n\n\n\n

\/ Leif Holmstrand, 2018<\/em>
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Words about the exhibition Annexus, Gallery Thomassen 2018
Read review of the exhibition i <\/strong>Omkonst<\/strong><\/a>
Excerpt from the article (Text in Swedish):<\/em>
<\/p>\n\n\n\n

“F\u00f6r en bredare publik \u00e4r Sara M\u00f6ller k\u00e4nd f\u00f6r sitt verk Pissed Elin<\/em><\/em>, skulpturen till\u00e4gnad Elin W\u00e4gner, som skapade stor debatt 2017. M\u00f6ller \u00e4r utbildad keramiker p\u00e5 HDK, H\u00f6gskolan f\u00f6r Konst och Design i G\u00f6teborg. Och man kan b\u00f6rja med att konstatera att det k\u00e4nns v\u00e4lkommet med en keramiker som b\u00e5de utnyttjar och utmanar materialet i en tid d\u00e4r allt fler konstn\u00e4rer verkar \u00e4gna sig \u00e5t keramik lite vid sidan av \u2013 kalla det Kristalova-effekt eller inte. Keramiken \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt l\u00e5ngt ifr\u00e5n det dominerande materialet i utst\u00e4llningen utan h\u00e4r har Sara M\u00f6ller byggt skulpturer och objekt ocks\u00e5 av tr\u00e4, sten, siden, kaninp\u00e4ls, porslin och brons. Bland annat.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Trots m\u00e4ngden material och former k\u00e4nns utst\u00e4llningen aldrig spretig och h\u00e4r hj\u00e4lper f\u00f6rst\u00e5s en sammanh\u00e5llen f\u00e4rgskala till. De keramiska objekten har f\u00e5tt spela mer tematiska roller i rummet, som stelnade lavastr\u00f6mmar eller mollusker, par om par i olika stadier av kontakt eller kommunikation, men ocks\u00e5 som delar i tv\u00e5 platsspecifika installationer. 
     Det som gjorde st\u00f6rst intryck p\u00e5 mig var emellertid ett par gjutna bronsobjekt. Den h\u00e4ngande Excellence of humankind, en tr\u00e4dgren avslutad i en sked med en kniv stucken igenom skaftet, men framf\u00f6rallt Annexus, \u00e5terigen tr\u00e4dgrenar, spretande med skedavslutningar, men h\u00e4r med tre \u00e4ggformade objekt i skedarna. En skulptur som tar f\u00f6r sig samtidigt som den utstr\u00e5lar sk\u00f6rhet st\u00e5ende p\u00e5 sina tre hoppl\u00f6st taniga tr\u00e4dgrenar till ben.
     Till slut m\u00e5ste ocks\u00e5 presentationen av de tio skulpturerna eller skulpturgrupperna n\u00e4mnas. Jag kan inte minnas n\u00e4r jag upplevde det h\u00e4r rummet hos Galleri Thomassen s\u00e5 estetiskt senast.”<\/em><\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborg 2018-10-18 \u00a9 Olle Niklasson, OMKONST<\/a><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

PUBLICATIONS AND MAGAZINE<\/h4>\n\n\n\n
\n
\"\"\n\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t<\/svg>\n\t\t<\/button>
\n